Vägen mot allsingenstans

歌詞

När natten har stulit din sång medan myterna diktats Av tungor som lossnat från hjärnor med nedfälld antenn Där fienden kastat sin hjälm och hans ögon har siktats Av en som är blind för att han är en blivande vän När du är tillbaka på vägen som du hade lämnat Sen du brände dina broar och trotsat de visaste män Där den glåmige gudens palats till sist hade rämnat Och sårade bödlar drar fram giljotinen igen Då hör jag i skuggan av dvalan det mumlande mantrat Och mistlurens varning för dis och för trött observans Jag vände mej om, ingen där utom vinden som kantrat Och isen som sjunger längs vägen mot Allsingenstans När du är en älskling av tusen att ha eller mista Och svart, plötslig klarsyn hotar att spränga din vall Där listiga blivit de första och kloka de sista För kortsiktig seger och fred mellan hybris och fall Då ber jag i skuggan av dvalan en bön om försoning Från osaligt jämmer på stigen längs älvornas dans Jag går i de ensamma spåren av frusen försoning Och solen går upp över vägen mot Allsingenstans