Vad jag ryser när allt blivit stilla och lugnt Och det enda som vittnar om ljus Är dom lampor som tänds i de ensammas rum Där man längtar i grå små hus Det finns dom som har bott här i hela sitt liv Och dom verkar vara nöjda med det Andra siktar mot stjärnor och paradis Men som kraschar när solen gått ner Här vid gränsen mellan tystnad och liv Vid gränsen rullar tågen förbi Vid gränsen finns himlen i tempel av glas Vad man kämpar och döljer och spelar ett spel För att ingen ska se hur det är Varken gott eller ont, varken rätt eller fel Varken paradis eller misär Jag önskar att nån kunde komma hit ut Och drog med sig en stor karneval Massa clowner och tält, karuseller och djur Men sånt vill nog ingen här ha Vid gränsen mellan landsort och stad Vid gränsen bland mammor och barn Vid gränsen går flaskor och drömmar i kras Här vid gränsen mellan tystnad och liv Vid gränsen rullar tågen förbi Vid gränsen finns himlen i tempel av glas Här vid gränsen mellan landsort och stad Vid gränsen bland mammor och barn Vid gränsen går flaskor och drömmar i kras