Mannen i den vita hatten (16 år senare)

歌詞

En bänkrad i en rastlös sen april Jag tittar över axeln och ser dig blinka till Jag kan få dig när du vill En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång Och du och jag håller andan och håller händer i språnget Det är inte så långt hem Och än finns det tusentals tårar kvar Och de var dina att ge vemsomhelst Äntligen De är de dyrbaraste smycken du har Så be aldrig om ursäkt igen Äntligen passerar vi deras gränser Minns du vår blodsed, våran lag Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad Jag minns allt, som naglarna mot glas Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns Att det är långt hem Och snart finns det inga tårar kvar De var våra att ge vemsomhelst Äntligen De är de dyrbaraste smycken vi har Så be aldrig om ursäkt igen Äntligen sätter du själv dina gränser Den där pojken jag aldrig kände Som gick på gator jag aldrig såg Och tänkte tankar jag aldrig tänkte Under ett tunt och flygigt hår Och alla känslor slog och sprängde Hela vardan full med hål I en tid då inget hände I en stad som alltid sov Men älskling vi var alla en gång små Ja, vi var alla en gång små Ja, vi var alla en gång små Jag kastar stenar i mitt glashus Jag kastar pil i min kuvös Och så odlar jag min rädsla Ja, jag sår ständigt nya frön Och i mitt växthus är jag säker Där växer avund klar och grön Jag är livrädd för att leva Och jag är dödsrädd för att dö Men älskling vi ska alla en gång dö Ja, vi ska alla en gång dö Ja, vi ska alla en gång dö Vi ska alla en gång dö Vi ska alla en gång dö Vi ska alla en gång dö Extra verses (these are only played live) En ordblind liten cowboy styr världen från ett land där den kristna vita högern och NRA går hand i hand Och vi dansar efter pipan göder feta underbarn med en BigMac framför TVn som en äkta amerikan Jag är 40 år från döden enligt dagens statistik Det är en rogivande tanke att vi har så ont om tid Och jag har svårt att visa känslor när det inte gäller oss Och jag har aldrig haft en åsikt aldrig burit några kors Och tiden krossar mjukt ditt motstånd det kommer smälta bort som snö tills du slår din käpp mot muren, som du reste kring din ö och alla dina vänner och hela din familj, dom går med stormsteg mot den dagen då de inte längre finns för älskling vi ska alla en gång dö Och han som stirrar ut från spegeln det kan väl inte vara Jag? När blev jag så ful & trött & gammal så ensam, feg och svag & när man hatar den man blivit & man föraktar den man var så finns det ingen Gud i världen som kan ge dig något svar förutom: Vi ska alla en gång dö Jag hatar sångerna jag skrivit Jag hatar allt jag nånsin sagt och jag hatar den jag blivit när jag trott att jag haft makt Jag hatar klyschorna jag spridit på sång och dans och sprit Man kanske borde ta sitt liv nu men jag trivs ju så bra i min svit Älskling, vi ska alla en gång dö Så du tog min hand i vimlet och sa: älskling allt är skit och mitt cyniska hjärta flimrar när mitt livs kärlek drar sin kniv Du sa: Vi följs väl åt till himlen men gör det bästa av vår tid och jag hör klockorna som ringer för världens äldsta raggningsreplik Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö Jag har alltid gillat svaghet Som sex & skryt & knark Det finns alltid som en utväg & jag har aldrig varit stark I min skalle brann en motsats En skogsbrand i en park Där hundratusen apor Fyller tonårsblanka ark Med orden vi skall alla en gång dö & jag ska skydda dom jag älskar Med hjärta kropp & själ Jag ska skydda dom mot livet Som är hårt & fult & skört Jag ska ge dom allt som blir kvar När jag är färdig med det här Jag ska ge dom nått som hjälper Mot en ond & giftig värld Älskling vi ska alla en gång dö