Nu trånar sorg och vemod efter rum och lyckan drar sin sista suck allting tycks över över och förbi Jag står i blåsten, vattenögd och stum och längtar efter Tom och Huck och floden, flotten, dagdriveri Gud, du borde gjort mej något lugnare eller få mej till att leva som jag lär Det här hjärtat du när har nog av besvär Jag vaknar under borden utan hopp långt från hem och redbarhet pank och utbränd, blåst och slut Jag vet jag borde sköta om min kropp och slåss mot törst och vilsenhet och stänga in det som vill ut Jag tvingar in mej under knog och gnetande och tänker med förnuft på gods och gull tills månen är full då slås allt omkull Jag ber kom och gör mej kär och galen kär och galen igen kär och galen nog för att stå för vad jag gör Kär och galen kär och galen igen Det är allt jag vill va dag efter dag tills jag skrålar besatt i änglarnas kör Dom föder upp dej på lögnen om ett liv där svart är svart och vitt är vitt och skammen ska du bära som en mask Du växer upp med ryggen full av kniv och ingenting runtom är ditt Dom vill ha dej som i en liten ask Men vänder du dit ansikte mot himlarna förstår du snart att vad du vill ha får du gå ut och ta det vill säga om du vill va Kär och galen kär och galen igen kär och galen nog för att stå för vad du gör Kär och galen kär och galen igen Det är allt jag vill va dag efter dag tills jag skrålar besatt i änglarnas kör Du ska knäckas i lumpen och sen trycka i sumpen i väntan på råd från Samhällets Råd Du kan få vänta i år på din tillvaros vår men har du råd med det? Vill du sitta och se hur din tid och längtan försvinner utan spår? Kär och galen kär och galen igen kär och galen nog för att stå för vad du gör Kär och galen kär och galen igen Det är allt jag vill va dag efter dag tills jag skrålar besatt i änglarnas kör