Åren går, flöjlarna slår

歌詞

Rudolf med röda näsan är visst lite fåfäng Han hänger sej på mej och säjer visa mej hur man går hem Jag säjer, Rudolf, gå hem till din fru nu, ditt gamla påhäng Det finns fler än du här i världen som kommit i kläm Simson sitter med saxen, luggen är sliten Fast hela han är en hit får han spader av sin duktige bror Det han aldrig nånsin fick när han var liten Vill han ha så mycket mer av Delilah nu sen han blivit stor Åren går, flöjlarna slår Jorden dör där gudarna går Här där kampen ofta står Mellan "vill" och "borde" Gråa hår är allt som jag får Tiden läker alls inga sår Men den får mej att glömma bort Hur ont det gjorde Trendy i trench-coat, hon vet vad som gäller I förgår hette det progg, nu satsar alla på "rock" När skocken klippt sin ull och bräker Antingen Eller Då hävdar Odd, precis som förut, Både Och Linus har kastat filten med sorg i sitt sinne Han menar att situationen blivit bisarr Han blev rånad på sin image så fort den blev inne Och känner sej lika pantad som sin elgitarr Åren går, flöjlarna slår Jorden dör där gudarna går Här där kampen ofta står Mellan "vill" och "borde" Gråa hår är allt som jag får Tiden läker alls inga sår Men den får mej att glömma bort Hur ont det gjorde Rudolf har rest sej under vårt pratstund Han sveper sitt glas och håller tal på ett säreget språk Och så går han medan gänget låtsas avund Stödd på kryckan, en groupie från en svunnen epok Åren går, flöjlarna slår Jorden dör där gudarna går Här där kampen ofta står Mellan "vill" och "borde" Gråa hår är allt som jag får Tiden läker alls inga sår Men den får mej att glömma bort Hur ont det gjorde