där upp i rymden många ljusår ifrån oss sitter det en gud där bland himlens tomtebloss sitter han där i en gammal stol med en vit st:bernards hund smuttar på en konjak och slumrar till en stund säg ser han oss som går här som på undantag med blicken ner i marken det undrar jag dom kloka har sin klokhet dom kära har sin kärlek dom stolta har sin stolthet men en del, en del har ingenting tiderna blir sämre folk frågar sig den dan jag inte orkar längre vem tar hand om mig du vet väl vad dom säger att hoppet är det sista som människan förlorar och det svåraste att mista dom kloka har sin klokhet dom kära har sin kärlek dom stolta har sin stolthet men en del, en del har ingenting dom kloka har sin klokhet dom kära har sin kärlek dom stolta har sin stolthet men en del, en del har ingentïng