Den blåa röken försvinner sakta Och glider bort i gryningen Bort över skärvor Bort över spillror Bort över det som var mitt hem Den bär på tårar Den bär på saknad Den bär på längtan till det som var Den blåa röken försvinner sakta Och kommer aldrig mer tillbaks Hon var min lycka Hon var min glädje Hon var min tro, mitt hopp, mitt allt Hon fick mitt hjärta Hon fick min trohet Jag fick tillbaka tusenfalt Hon gav mej värme Hon gav mej närhet Hon gav mej kärlek och svar på tal Den blåa röken bär allting med sej Och kommer aldrig mer tillbaks Livet är ett larmande spektakel Lyckan är en underlig filur Kärlek är ett bländande mirakel Man får va med om, om man har tur Nu står jag ensam Nu står jag hjälplös Nu står jag kvar i gryningen Den blåa röken glider så sakta Bort över det som var mitt hem Jag går mot tomhet Jag går mot tystnad Jag går förvisad från det som var Den blåa röken försvinner sakta Och så försvinner också jag