inte en dag yngre skriver jag en sng jag har ltat alla ord hr ver muggar och glas vi kom varandra nrmre du och jag i vr och jag r tacksam fr att du orkade lyssna en sommar igen kanske nn vecka p landet kanske nn helg i nn storstad sderut du och din tjej jag och min son ibland planerna r sknt om dom kan flyta lite nu fan, det vrker det ilar d och d det knns ibland som om alla har frsttt utom jag att vrlden str och pekar stackars han som tror att livet r en drm han borde ta ett jobb jag drack en kaffe hos Louise p hennes uteplats igr hembakt och en son som lrt sig cykla just hon berttade sin historia och om styrkan hon ftt hur vrdena ndras nr sjukdomar kommer jag ville skjuta mig sjlv redan p tunnelbanan hem fr hur svag jag har varit och hur fel jag haft tv l senare var Sknegatan nd lite lockande och framtidens ljus jag fattar ingenting... nnu inte ldre tar jag flyget hrifrn och tnker att jag blivit lite starkare tnker att jag bara mste se mig om och leva lite mer du vet hur jag r men sen i mrkret p hotellet i lappsjukans klimax klickar jag fram bilder som jag har i telefon hon och jag i taxi p vg frn Gorkijparken p ett sista frsk i Moskva nu minns jag det som varmt det dr som frs i TV-soffan dagarna vi inte orkade prata med varann jag tvivlar n en gng och strr ut frgorna p bordet nn sger nnting nn annan nt annat jag kunde sga att jag nskar hon frstod men det r ju inte det jag vill nog bara ndra sanningen nu gr solen upp och jag str p en balkong i ett land jag aldrig knt och tittar sterut ett land jag aldrig knt med nya smaker att frnimma steg som mste tas och mina hyllor fr mig sjlv stolt som en bdel som bara gr sitt jobb vntar jag p frlsning och frstelse jag fattar ingenting... jag fattar ingenting och jag ser bara tecken bilder sger stanna bilder sger g vi pratar inte mera eller gifter oss till hsten saker frndras nr tiden gr har jag vntat mig fr mycket blste jag ivg jag ser tillbaka p en radda av affischer jag tror jag drmde om ett liv bara utan korridorer utan korridorer skulle jag bli lycklig du knde mig nr ren var terminer nr sommaren var helig och ntterna var allt du har vart densamma som en klippa genom tiden med en hand som verkat rcka t oss alla minns du nr vi satt utanfr Strandbaden i Falkenberg och lyssnade p nr havet blste in det var lngt innan henne det var lngt fre allt men jag kan inte komma p att jag saknade nt d jag ser regnet komma nrmre ver floden TV:n dvar tystnaden i mrkret tid tid inte en dag yngre skriver jag en sng jag fattar ingenting...