[Music: M. Ehlin, Lyric: Mara] I fjärran bortom djupa skogar Ur den mark där nässlor gror Reser sig ett slott mot månen Slottet där de dödas själar bor . Den dystert svarta muren utav Vittrad marmor ännu står Stark såsom den alltid stått sig Genom tusenden av år . Andar ropar till varandra Det är döda själar som Tagit natten i besittning Här i slottet Auragon . Nattens djur har här sin hemvist Tistlar bor i mörka vrår Spindlars väv klär tak och väggar Fönster gapar såsom öppna sår . Aldrig kysser morgonrodnad Slottets tinnar eller torn Här har natten ingen ände Här har Mörkrets Drott sin tron.
