Det är göken, va Från gossebarn till gubbe är man vorden Ibland med skratt, ibland med gråt Bland stjärnorna ibland, ibland på jorden På bräcklig is emellanåt När allting är försökt som bör försökas Och alla sitter utan trumf på hand Då står förståndet still fast ilskan ökas Som tistlar i ett torrt potatisland Och göken gol Jag tror att göken gol Jo, göken gol Jag gick en söndagmorgon ut i världen I mammas yllestrumpor och med fars fiol Solen lyste över fält och gärden Och göken gol Jag tror att göken gol Jo, göken gol Jag tänker lite mindre än jag pratar Om mitt och ditt och datt och bak och fram Och ratar lite mer än svinen ratar Men sväljer svek och uselhet och skam Och göken gol Jag tror att göken gol Jo, göken gol Vi går en söndagmorgon till varandra Och göken gol Jag tror att göken gol Jo, göken gol För att bli fogad hop och passad till de andra Och golv och tak och säng och bord och stol Man hoppas och man tror så svetten lackar Och hänger sig på första bästa hals Och springer kring på sneda klackar mot liten peng och ingen ära alls Och göken gol Jag tror att göken gol Jo, göken gol Jag gick en söndagmorgon ut i världen Med mammas yllestrumpor och fars fiol Solen lyste över fält och gärden Och göken gol Jag tror att göken gol Jo, göken gol