Fager stod elden i brand på stenar försjunkna de fanns Tidlös var natten så skum slöjor vid vattnet skyler dess glans Hänförd var blickar mot eld i mörkret en skepnad av liv Sinnen de flyktar så svårt bitter var kampen för den som sov Förgänlig var länkar av blod rådande tystnad av sorg Tärande längtan om tro svidande ögon når ej mer fram Handen mot marken så tung spillror av tiden bidar djupt Förgäten var åldern de levt enig var följet vid eldens sken