Nu glimmar stjärnan i havets blanka lugn Det svarta tona mörker runt en tid som är glömd Nu hettar blod och ängslan som en ugn Nu är bordet vält och sista bägaren tömd Nu har sista färjan gått med skrik och skratt Och den första strimman gryning har skrämt tystnad i tim och liv Och det hål som har slukat allt inatt Är det hål som kallas lever och liv Jag fann min väg till stjärnorna tillsist När jag klöv den blanka ytan med min kropp Jag fann min väg med noggrannhet och list Nu ligger jag på botten, på rygg och stirrar upp Jag har bråttom men jag kvävs och ligger still Mina lungor sprängs, jag vittrar Som ett sjunket vrak Men blodet hettar det brinner som det vill Det trotsar stjärnor, himlar, mörker, hav Jag fann min väg till stjärnorna tillsist När jag klöv den blanka ytan med min kropp Jag fann min väg med noggrannhet och list Nu ligger jag på botten på rygg och stirrar upp