Den enda sommardan

歌詞

Havet slog mot minnets strand Noaks ark gick ut från land Moln och muller svepte förbi Med stänk av melankoli I sydost låg hjältens grav I ett snart förlorat hav Över korpens näs i nordväst Höll truten fiskefest Här fanns en gång rast och råd När min tid var bittert bråd Och en alltför trasslig tråd För att tyda förvirringens kod Tiden teg bland ejder och svan Den enda sommardan Den enda sommardan Solen log mot lärkans land Grums och groll blev små som sand Liv och lust la till på ett grund Under en enda sekund Diset steg från lättjans äng Bin slog an en cellos sträng Innan regn på håll i en vik Bjöd på skvalmusik Näsets sista näktergal Ljöd bland mygg i tusental Och en skugga, svart och sval Som smög in mellan hassel och al Med ett fång förtorkade skratt I sommarens enda natt I sommarens enda natt Runt en häll i granars lä Där vi satt i nattens knä Strök en vind i asp och i pil Som från en vän i exil Ingen låg och hjärtlös ton Tog sej till min inre zon Bara små, försonliga bjäbb Från skogens minsta näbb Svanen gled längs näsets en Vråkens tall och trutens sten Mot en nymf i Venus' sken I augusti när tiden var sen Tiden teg på lugnets altan Den enda sommardan Den enda sommardan