Kedjebrev

歌詞

jag hade nästan glömt ditt tegelhus men kvällen kom med samma bleka ljus plötsligt minns jag stanken av min godtrohet igen en vän som inte riktigt var en vän ett sött och billigt vin i dyr karaff en bitter känsla sitter av sitt straff det blåste mellan husen vi tog varsitt håll i snön natten när den feta damen sjöng sångerna blev kedjebrev man hör när molnen hängde tunga ovanför att lämna tystnaden och alla lögner utanför ett ograverat slag av vigselring be en bön, du losar ingenting ensamhet är kvicksand det blir svårt att köpa mjölk ett skämt som inte slutade som ett skämt ett löfte om att aldrig bli som dom ett hem som alltid måste göras om varje gång jag blundar växer rötter på mitt skinn en enhet som har slutat andas in sångerna ... jag lämnar alla spekulationer nu vad du beror på vet nog bara du jag putsar på fasaden till ett övergivet hus innan ögonen kan vänja sig vid ljus sångerna