Vi reste genom plast Vi reste genom allsköns skräp Vi lyfte Afrodites släp Och fann vad man vill se Vi släppte släpet i all hast Och reste vidare Envar fick stå sitt kast Ur alla väderstreck kom blåst Venus. hon höll sitt bälte låst Vi grät, men utan hopp Och hennes bälte var av plast Av plast var hennes kropp På havet var det vind Vi surrade oss till en mast Cyklopens öga var av plast Sopran var var sirén Åh broder, vår kapten blev blind Vid superstjärnans sken Förbannad denna stad Förbannad denna usla tid Där ingen ger den andre frid Kärlek är överlast Nu skriver jag en sista rad Och pennan är av plast