Sitter här på en öde ö ute i ingenting Strandad här, försiktigt ser jag mig omkring Önskar att jag kunde komma hem Tiden går, dagar blir till nätter, veckor blir till år Men jag blev väldigt glad det tror jag ni förstår När min enda önskan om en vän Plötsligt slog in, jag hörde ju röster som närmade sig Men när dom kom fram, förstod jag rätt snart vad som väntade mig Allihop är kannibaler och rivaler Vi lever av varann För att vi ska överleva kan vi sleva I oss av varann Jag trodde att det var en saga Sagan den var sann Känner hur vattnet runt omkring mig börjar koka upp Känner hur det spänner i min tunna kropp Jag kan inte bli mycket till mat Konstigt nog är jag inte rädd snarare är jag glad Ligger här bland kryddor och en massa blad Och suger i mig utav deras prat Jag tänker på hur allting var innan dom kom till min ö Förut så ville jag, nu vill jag alls inte dö Allihop är kannibaler... Jag sväva sakta uppåt och jag såg hur dom festade på min kropp Då förstod jag att vi gör samma sak och allt mitt hopp försvann Vi lever inte för eller med utan av varann Allihop är kannibaler...