Nattlig episod med alkemisten K. Marx (Inspelad i Ornässtugan, Ulriksdal 1976 för Visstunden)

歌詞

Vad är det för buller som hörs i garaget så här under nattens mörkaste timmar? kan det vara Marx som envisas med sina alkemistiska experiment? han försöker göra guld, men allt är inte guld som glimmar jag sitter med ragnarök i mitt glas som om ingenting hade hänt Det piper i trädens kronor av en aldrig sinande vind herre gud vad jag fryser inatt, brasan hjälper inte mycket vad är det för tunga fötter som trampar i cirklar uppe på vind? vem spelar på pianot i salongen det där förbannade Mozart-stycket? Att vaska guldkorn ur tidens ström är ett tålamodskrävande knog man blir gammal och tungsint och ogin och aldrig någonsin blir man rik och folkskygg blir man, håller sig mest till sitt, är sej själv mer än nog man möglar i minnen och spindelväv, varenda dag är den andra lik Det sägs att det skulle vara fegt att fly, att man alltid måste stanna och slåss men är det nåt det finns för mycket av är det väl hjältar såna som oss ett skadat djur drar sig alltid undan och slickar sina sår när vintern kommer går björnen i ide och väntar på nästa vår Vem tjänar på att man försöker lyfta en sten som man inte rår på? vem vinner på att man krossas under en börda som är för tung? ja, inte är det du och de dina, det kan du slå dig i backen på ibland är det bättre att fly än att illa fäkta och dö som ung Det finns kattguld som inte är värt mycket mer än en tillfällig ljusreflex det finns tomma tunnor som bullrar högt, och eldar som falnar och dör det går inte dra allt över samma kam, det finns lysande lampor som släcks man får vrida och vända och titta och undra och tänka sig noga för Dagens lyckliga ögonblick blir till mardröm i morgon dag man kan inte leva utan att någon blir lessen för det man gör det går inte vara snäll mot allt och alla i samma andetag då måste man ljuga och lisma och blunda och det har man ingenting för Dom historiska fynd som vi krafsat ihop verkar futtiga där dom ligger detta är alltså allt vi har att vända oss till i vår nöd vi biktar oss skräckslaget för våra bödlar, vi faller på knä och tigger men timmen är sen, kan det verkligen räcka att solnedgången är röd? Vad är det för buller som hörs i garaget så här under nattens mörkaste timmar? kan det vara Marx som envisas med sina alkemistiska experiment? han försöker göra guld, men allt är inte guld som glimmar jag sitter med ragnarök i mitt glas som om ingenting hade hänt Från stallet stigar änglarnas jublande julesånger mot skyn i krubban ligger en hotfullt tickande vätebomb ett flygande tefat fladdrar mot himlen ovanför skogens bryn och över havet blåser det upp en tromb Dårar rusar ivrigt in dit inte änglar vågar gå klädda i kejsarens allra modernaste kläder från topp till tå och vättarna som bodde under marken har dränkts i ett syndajordiskt fall varulven sköts med ett silverskott men tycks vara vid liv i alla fall Att lida skeppsbrott är att börja bygga upp på nytt den stora masken suger sej upp emot mej det dåliga samvetets generation har supit sej full och spytt guldfeberns baksmälla kräver en besk medicin för att lugna ner sej Stålmannen har dukat under för en laddning kryptonit och Tarzan, apornas son, har tappat greppet om sin sista lian bardomens smultronställen har asfalterats för krass profit barnen i Bullerbyn har kört igång med bordell inni stan Gå till hotellet där damerna röker Dunhill fråga i receptionen efter Claude han för dej till rummet med väggar och tak av speglar och vad du vill och bjuder på cigarr och grogg och goda råd Det är inte fult att gråta, det är inte fel att förlåta det är inte fel att känna, att vara förvirrad, att göra en handling och lyssnar vi vinden får vi kanske lösningen på en gåta döden är kanske bara ett annat ord för en form av förvandling De stora monopolens tid är snart förbi för gott fast den gudomliga rättvisan ännu är lika med våld och makt i ögonblick av klarsyn ser vi att vår munterhet blott är maskerad bitterhet och kallt förakt Nu samlas alla gamar för att plundra Tutanchamons grav Nils Holgersson flyger iväg på Leonardo da Vincis mekaniska gås när rövaren och de fyrtio Ali baborna sist hördes av gick det rykten att hela den då kända världen skulle förgås Jag sitter i mitt elfenbenstorn och kliar mina svarta tangenter och väljer mellan självbedrägeri och hyckleri det går inte tvätta bort blod med blod ens för duktiga obducenter det tutar ödsligt från tåget som kör förbi...