Mördaren han bodde i ett torp Lynnet mörkt som fjädrar av korp Butter och ensam med mord i sinnet Ett dussin dråp, han njöt av minnet Mord i minnet Han vaktar, han spejar för sina lamm Hatets ande i honom stigit fram Vid vägars kant, vid stigars fåra Fylld av slakten, törstig att såra Under oväder blott han slå nu till När allting är stängt, han äta vill Då fångar han mångens nära och kära Deras kött till den mörkes ära, förtära! Sina verktyg han putsar väl Med dessa han sticker ihjäl Torka, vira, slita, riva Han kan sin konst, han grina Mord i minnet Hans ben snart brinna i eldars hav Hans straff, han veta, en hetaste grav Där han då plågas underjord För sina dåd, för minnen av mord