En gång jag foro som en modig ungersven Jag vandrade skog, jag besökte bygd Då tog jag mitt bröd, stockar då fälldes I djupaste skog, forslades till brukets eld Vi togo brännvin vid bäckens ström Av ruset vi sjungo, skröt om bragd och täljde fläsk Natten kom i fullmåns sken Ingen vind, inte rördes en gren Huldrans Gång Eldens Sång Då sutto jag vid elden ensam Huttrade i slutsommar natt En skugga blott jag såg nu nalkas Bland furors kvist, runt björkars spiror Huldrans Gång Mot månen en skymt Eldens Sång Silver mot blekvit hy Hennes bryn så mörkt Med stripigt klängande hår Ett tredje öga som ormens blott Hennes anlete förgyllde Hornkrönt hon smög Som en skugga av stjärnestoft Hon mig smekt Viskande, klösande nu red Då jag vaknar ur min slumran Med brännmärkt skinn Ett minne blott vår vilda lek Ur ett drömmars kväde Denna skogens dotter, såg jag aldrig mer Ack, ingen min förkunnelse tro Men bland urträds skepnad evig En gamling han få sin sista ro Natten kom i fullmåns sken Ingen vind, inte rördes en gren Jag slumrade in, mossan mig tog Hennes mark jag vandrar, sen jag dog