Jag sprang med brisen Mot norr den eviga isen Jag fann en dalgång En massiv spricka Måsarna visade vägen ur skyn Då mötte jag isen Då fann jag hav En storm steg ur vågors djup En hemlighet om maktens spira Urgudar nu ristat genom mig Spåret in i isen gick Djupt mot dess frusna kärna Där fanns en grotta, en faslig sal I grottans mitt han stod Som djupet kallat ur stjärnors ljus Krigaren mäktig från rymders sus Ur hans frusna hand jag tuggat Ett spjut från en ändlös plats Ett skrik ett dån från spjutets blad Maktens spira med stjärnors rad Tusende steg mot jordens yttre Från djupet jag än en gång steg Nu grinet ej släckas från detta tryne Ett slag nu badas, snart slutförs allt