Det var det året när alla människor försvann In i jobb och depressioner Och in i barnet Jag tycktes ensam fast än jag bodde mitt i stan Fast än jag hade en partner Och ett barn Kanske var det just därför Ja alltså för att barnet kom Som jag började längta Efter en mycket större flock Kanske var det just därför Ja alltså för att barnet kom Som jag började längta Efter en mycket större flock Det var det året, när alla människor försvann In i sina telefoner In i sig själva Det var det året, när alla människorna sjönk Deras kroppar ned i havet Jag satt och såg det Kanske var det just därför Ja alltså för att barnet sjönk Som jag ville va en trygg kust Som jag ville va en famn utan lust Kanske var det just därför Ja alltså för att barnet sjönk Som jag ville va en trygg kust Som jag ville va en famn utan lust Och jag längtade efter vänskap som inte representation Drömmer om vänner i vardan Och ett samtal utan slutstation Drömmer om grannar som orkar byta några ord Drömmer om vänner i vardan Och en rimligare jord