Sjön låg helt stilla Ingen människa var vaken Vi sköt ut båten Det var brorsan och jag Sen rodde han ut oss Våra röster försvann Dimman och lukten Av fiskfjäll och tjära och dagg Vi hade med oss En termos av plast Och en extra mugg Utöver den som satt fast Det var sen där vi två När vi låg och badade ute på ön Som brorsan sa: "Det är nåt med dig Du ser faktiskt blek ut Fast det är mitt i sommaren" Och jag sa: "Men sluta glo på mig" Vi for hemåt mot kvällen Brorsan och jag Vi sprang uppför slänten Till stugan där vi var På altanen stod mamma Och pratade i telefon När hon lagt på luren Ropade, ropade hon "Kom hit ungar får ni höra vad det var Äldstpojken Johnssons föll ihjäl sig idag Inte ner för ett stup Inte ner från en bro Utan från vattentornets topp Hade han slängt sig ut Hade han slängt sig ut Mamma sa: "Varför i all fridens dar?" Och pappa kollade upp Från sin tidning och sa: "Av den där släkten Blir det aldrig nåt bra!" Och mamma sa: "Hörrudu!" Och sen sa hon: "Vi ska käka nu" Men jag, jag sprang ner till båten igen Och sköt ut den från land Åran låg redan i min hand När mamma ropade efter mig Inte fanns det någonstans Inte fanns det någonstans Inte fanns det någonstans Nån tröst för mig Mitt hjärta i brand Mitt hjärta i brand Mina tårar i sjön Mina tårar i Mina tårar i sjön Brorsan visslade Till mig från stranden Gjorde en rörelse Längs munnen med handen Alltså så där som När ett blixtlås stängs Och sen sådär som Som när en Nyckel slängs