Politikens Olycksbarn

歌詞

Vi är politikens olycksbarn vi har knuffats ner från barrikaderna vi vet varken ut eller in vi tittar oss förvirrade omkring För er är världen fattbar och förklarad för oss är den snarare absurd vi är glada om vi står på benen och håller våra näsor över vattnet Vi famlar efter stöd och efter tröst vi huttrar i det kalla. tunga regnet vi vacklar i blåsten och vinden och stridsdammet hindrar oss att se Stridslarmet hindrar oss att höra det kväljer oss att se ett draget vapen vi har aldrig orkat läsa Marx därtill är vi alldeles för trötta Vi är politikens olycksbarn... Ni ser den röda tråden i historien och följer den med vaksamma blickar våra linser ger oss knappast ledsyn och det vi ser får krökta proportioner Vi gråter under nattens mörka timmar isen i våra bröst fördjupas och endast sprit och knark kan döva skräcken och skulden inför svikna ideal Nej, vi har aldrig orkat läsa aldrig orkat lära och studera eller bry oss särskilt mycket om morgonljuset sticker oss i ögonen Det är tungt att gå och tungt att tänka det är tungt att bära och att vakna varje morgon har en bitter bismak vi stryker som skrymt längs husens väggar Vi blänger under lugg som slagna hundar vi skäms för vår inaktivitet men våra krafter räcker bara inte vi får vara nöjda om vi andas Vi är politikens olycksbarn... Ljusskygga driver vi på vägarna och rycker till för varje plötsligt ljud skrämda av varje plötslig rörelse förskjutna av varje tänkbar gud Vi är både jägare och villebråd vi jagar oss själva som djur vi springer som katten efter svansen i en löjlig kurragömmadans Stridslarmet hindrar oss att höra det kväljer oss att se ett draget vapen vi kan inte tåla att se blod vad vi saknar mest av allt är mod Vi vet att vi måste välja sida för att inte krossas mellan sköldarna man kan inte slåss i två arméer som möts som fiender på samma slagfält Kriget ville vi väl helst förhindra vi längtar efter lugn och efter ro vi har ingen lust och kraft för kampen kom den an på oss fick den bero Men stridstrummor dunkar hela nätterna en omöjlighet att kunna sova stridstrumpeter skriker varje morgon och trampet hörs av många snabba fötter Vi är politikens olycksbarn... Dom förfördelta bönar efter bistånd dom förbisedda kräver lika villkor dom förtryckta fordrar sin frihet dom utsugna ropar för sin rätt Därför väcks vi ständigt ur vår nattsömn med mardrömmar bakom våra ögon i svettiga och knyckliga lakan och fladdermössen flaxande i rummet Råttor som gnager under sängen och tassar runt med kvicka lätta steg ormar som krälar i madrassen och spindlar som kryper bakpå ryggen Under kudden vrålar de förtrampade och vädjar om solidaritet och manar oss till insats och kamp och styrker oss i vår ynklighet Men vi är alltför fega, alltför rädda soldater i pultronernas armé vi vill bara vara i fred vi vill tro att allt ändå blir bra Vi vill tro att allt ska ordna upp sej att allt så småningom blir mycket gott om vi bara tålmodigt väntar och litar till alla goda krafter Så småningom ska ondskan ta reson så säjer vi ständigt till varandra som om det bara gällde lite sunt förnuft och en smula friskare luft Vi är politikens olycksbarn... Vi har aldrig orkat läsa Marx därtill är vi alldeles för trötta vi inbillar oss att allt ska bli så bra om vi bara tålmodigt väntar Men innerst inne vet vi att vi luras att någonting har desarmerat oss att vi åker snålskjuts på dom andra som oavbrutet reser sej och slåss Vi är politikens olycksbarn...