Jag har en kråka som är vit den heter Mrs. Piper den enda svarta kråkan som är vit jag köpte den per postförskott som sällskapsdjur åt min betjänt en desillusionerad jesuit den sitter på hans axel när han kommer med min frukost och den dricker upp min hemmagjorda sprit. Jag tålde inte lukten av kråka i mitt hus jag packade min väska och försvann jag reste söderut med tåg i sällskap med en vän en ungdomskärlek som jag älskar lite grann vi tömde var sin flaska vin och spelade ett schackparti nu minns jag inte vem av oss som vann. Vi reste långt och länge och pratade och drack hon anförtrodde mej sin hemlighet vi ritade en karta med ett kryss där skatten låg men konduktören ryckte till sig den och smet vi kunde inte följa honom eftersom vårt tåg var framme vi steg av i hjärtat av Tibet. På perrongen stod Dalai Lama med sin fru och sa att det var roligt att vi kom "Lägg av med dina floskler" tyckte vi "och kom till saken, vi har bråttom och vi tycker inte om oväsentligheter när det gäller liv och död". Sedan åkte vi i taxi hem till dom. Dom bodde i en villa i utkanten av stan den vaktades av tusen gula män jag fick plötsligt för mig att det var en sammansvärjning som iscensatts av min gamla barndomsvän jag vände om och sprang för livet rädd och arg på samma gång och skrek: "det här ska ni nog få igen". Jag fick ett jobb som trollkonstnär på variten i stan det var ett jobb som passade precis en kväll när jag som vanligt stod och plockade kaniner ur min hatt så kom det fram en servitris "det står en man därute som vill tala med dej" sa hon, "och det verkar vara en civil polis". Jag flydde bakom scenen och ut genom en dörr och sprang igenom staden som besatt "stanna" skrek polisen "jag vill bara tala om att vi fått tag på konduktören och Er skatt". Jag vägrade att tro på vad han skrek jag bara sprang och sprang och solen sjönk och det blev mörkt och natt.