Inåt

歌詞

Jag tänkte att jag måste söka inåt och kanske hitta fram till den punkt där allting vände sej mot pest och pina från att förut varit fint och lugnt Jag tänkte att den yttre verkligheten politisk kamp för bättre världar måste spelas mot en inre motpol i en slags dialektisk dans Jag tänkte att på samma sätt som mina dumma inre plågor har sina rötter utanför i världen i samhällsordningens diktatur Så måste också världens vånda och orättvisa maktfördelning ha sina rötter djupt i jaget hos en förnedrad mänsklighet Jag tänkte att jag måste söka inåt för att försöka hitta den punkt där allting vände sig i magen och ändå inga spyor kom Så flög jag in i inre rymder igenom nebulosa töcken förbi planeter som var döda stenlik i en frusen rymd Det kändes som om tiden upphört här inne biter inga vindar och erosionens tand är maktlös mot dessa tröga formationer Här vräker rummet sej som valar som strandat på en öde ö och vältrar lamt på sina tunga kroppar och bara väntar på att dö Här lyser solarna så isklart kalla här har det aldrig funnit nåd här kan man inte lyda och befalla här kan man inte lyda några råd Ett kabinett med vaxade figurer ett väldigt kabinett i evigheten där aldrig några pjäser flyttas och inget enda drag får dras Så ynkligt är det, så banalt att ingen gitter ens att titta det finns väl ingenting att hitta där spindelväv har vävts i evighet Här har stått orört sedan barnet dog inget får röras förrän polisen kommer vi måste säkra alla spår om mördaren ska kunna fångas Låt liket ligga där det ligger och titta tomt med tomma ögon vi låser dörren och går ut i livet och låtsas som om ingenting har hänt Men överallt där luften unknar och ingenting får komma ut där växer skriken som aldrig skreks där svämmar tårarna som aldrig kom Där jäser känslorna som aldrig kändes och detta låsta rum där liket ligger det söker oss i våra drömmar och styr vartenda steg vi tar Vi tycker brottet blivit preskriberat vi stryker över och går vidare men omedvetet i allt vi gör söker vi en mördare Vårt inre landskap är oavbrutet och oberört av all förändring evigt samma dystra kullar och samma obebodda slott Här blåser alltid samma vind här dröjer samma lukt bland träden här ylar samma hund på heden fast vi för länge sedan gått