Jag tog mig en hustru och ho hette Sara. Pompa pompa pomfarallanlara. Men det ska ni tro var ett syndastraffets mara. Pompa pompa pomfarallanra. En näsa ho hade så lång som ett hackspett. Och munnen var bred som Atlantiska haver. Å håret var rött så det fräste för vatten. Men om det i det har vart'n kam vete katten. Å fötter så stora som Brohulta bärde. Men uti bena fanns ej mycket värde. Jo en pojke vi fick men han dog med detsamma. Och det var ju bra för han liknade sin mamma. Och inom åtta dagar sådog a. Odet var ju bra för hin håle han tog a. Å vad jag var gla när jag feck a ner i grava. Men mest synd det var om gammärra som sku dra na.